Karin Gissberg

Född 1971

 

Text till utställningen Tid 1/9-16/9

 

Att måla är för mig att träda in i det tidlösa rummet.

Närvaron.

Färgerna bär en berättelse, genom mig. Vi talar med varandra, utan ord. 

Färgdansar. Någon för och någon följer.

Där, bortom orden -i mellanrummet- finner och glömmer jag mig själv.

Jag lyssnar: 

Det finns något som vill bli till. 

I det outtalade vilar en frihet; ett kontemplativt rum att återvända till och gå på upptäcktsfärd i. I mina målningar rör jag mig oftast i ett gränsland mellan det föreställande och det abstrakta. Jag fascineras och tilltalas av den dynamik och spänning som mötet mellan dessa kontrastfyllda element skapar. 

Bildens mer figurativa inslag bär på en berättelse och en tematik kring vilken helheten växer fram. Samtidigt ryms i abstraktionen en bildmässig öppenhet och möjlighet till förändring genom betraktarens specifika perspektiv och tolkning. Balanspunkten mellan dessa element finns i ett slags bildens yin och yang - i en komposition där det uttalade och det antydda bildar en harmonisk samklang. Denna bildens plasticitet symboliserar för mig på ett djupare plan nuet som närvaron i det evigt föränderliga; en ständigt pågående skapelseprocess. 

Många av mina målningar har tematiska och visuella länkar till varandra och är därför även tänkta att kunna placeras tillsammans som delar i ett skeende. Sedda som grupp skapar de genom inbördes dynamik en rumsligt komponerad poesi som sträcker sig genom olika segment av närvaro, reflektion och stämningslägen. 

De framväxande landskapen kan ses som yttre såväl som inre, själsliga landskap i samklang med mänskliga gestalter och byggnader; en visuell väv bestående av möten, speglingar, drömmar och verklighet.

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.