Christopher Rådlund är aktuell med sin första separatutställning i Göteborg.

Utställning:
U N D E R   H I M M E L E N visas på Galleri Backlund 6 februari.

Har du någon gång träffat Christopher Rådlund minns du det. Han inte bara skapar konst, han är själv en performativ version av den. Stilmässigt ser han ut att vara hämtad ur en målning från förra sekelskiftet och i hans uppenbarelse ryms sprudlande idérikedom, en särskild slags uppfylld, passionerad närvaro och intensitet. I hans hand finns alltid en penna och inte långt bort ett block där han raskt nedtecknar idéer och visualiserar sina associationer och teoretiska resonemang. Han är målare, grafiker och illustratör samt skribent i olika tidskrifter och hans idéer gestaltas i alla dessa uttrycksformer.

Självporträtt. Olja på duk

Från Göteborg till Oslo
Christopher Rådlund föddes i Göteborg 1970. Efter studier på Konsthögskolan i Umeå, Konstindustriskolan i Göteborg och därefter vid Kunstakademiet i Oslo, bosatte han sig i Oslo där han sedan dess varit verksam. Det har sagts att det var den starka traditionen för klassiskt figurativ konst som fick honom att stanna i Oslo. Där har han allt mer kommit att ses som en förgrundsfigur i denna samtidens motpol, den som på många sätt utmanar en modernistisk konstsyn och – enligt många – hegemoni. Sedan 90-talet har han visat sina målningar och grafiska verk och är representerad på bl a Göteborgs Konstmuseum.

Ett konstnärsliv
– Jag är uppfylld av humanistiska ideal. Det är därför jag lever och verkar som jag gör, berättar Christopher Rådlund.
Via hans kanaler i sociala medier kan vi ta del av det som sker i och kring hans bostad, där han också har sin ateljé. Han omger sig av skönhet och genuint hantverk. Byster och andra skulpturala verk i trä, gips, brons och marmor samlas på tunga möbler runt om i rummen. De ljusmålade fönsterfodren i sekelskiftesfönstren kontrasterar mot den dovare väggfärgen. I taken hänger jugendlampor och längs väggarna trängs skinnbanden i mörka bokhyllor. Det känns ombonat och väldigt olikt de interiörer vi ofta ser i minimalistiskt inredda hem på Hemnet och i inredningsmagasin, som även blivit stilbildande för många.
– De skapar en puritansk mardröm för sig själva och dessvärre försöker de dra med alla oss andra med i tristessens och fantasilöshetens tysta virvelschakt.

I Christopher Rådlunds hem.

Nästan dagligen får vi följa med ut på promenader där han fotograferar och kommenterar byggnader och arkitekturstilar, både interiört och exteriört och här framträder än tydligare hans estetiska preferenser, genomsyrade av en kärlek till premodernistiska uttryck. Men det handlar inte om en flykt tillbaka till en svunnen tid. 
– Mina estetiska preferenser är styrda av en önskan att leva ett liv i mänsklig och naturlig skönhet. Inte försöka leva i en förgången epok, berättar Christopher Rådlund.
– Jag vill leva i vår tid, men önskar leva ett liv utan design inspirerad av maskiner, industri och ”quick smartness”.

Stranden (Tre döda valar). Olja på duk, 80 x 180 cm. 

Det svindlande
I Christopher Rådlunds måleri ställs vi inför det sublima landskapet. Det filosofiska begreppet Det sublima användes flitigt under Romantiken, som uppstod under det sena 1700-talet. Det åsyftade den starka känslan som uppstår inför det storslagna, svårgreppbara – som känslan av litenhet inför naturens krafter – och ställdes mot det sköna, harmoniska. De effektstarka scenerna till trots, präglas Christopher Rådlunds bildvärld, framförallt de mörka målningarna, av ett slags kärv realism i blå toner – fångade just innan det sista ljuset försvinner – till skillnad från Romantikens ofta effektsökande (mot)ljus. Bänk vid havet (parafras efter C. D. Friedrichs ”Munk vid havet”), 80 x 160 cm

Rådlunds måleri bär spår av naturalismens strävan att skildra världen som den ser ut och samtidigt symbolismens starka önskan att gestalta ett sinnestillstånd. Det är ett nordligt landskap som skildras, där kylan bryter igenom. Vi förs ut på ett stormande hav. Eller betraktar ett ensamt träd på en vindpinad kulle. Om vi i det romantiska landskapet ofta fann en liten människa, är Christopher Rådlunds landskap snarare övergivna, eller redo för oss att träda in i; vi blickar in i målningen och ut i det storslagna, i naturens krafter. Att hans platser inte är specifika förstärker deras symboliska och metaforiska karaktär.

Visuella ekon
Följer man Christopher Rådlund känner man ibland igen motiv ur konsthistorien.
– Det är tolkningar, parafraser och kopior av konstnärer som Caspar David Friedrich, Johan Christian Dahl, Peder Balke, Arnold Böcklin, Vilhelm Hammershøi, Hiroshige och Hokusai, berättar Rådlund.
Men källorna till trots är det ingen tvekan om att det är Rådlund som utfört sina målningar. Motiven filtreras genom hans blick och palett.

Stillhetens ö (parafras efter A. Böcklins "Die Toteninsel"

– Ikoniska motiv transporteras från det konsthistoriska sammanhanget till en mer påtaglig ödslighet. Som visuella ekon.
Tekniken och färgerna är hans tydliga signum. Christopher berättar att palettens färger kommer bland annat från fotografiskt mörkerrumsarbete och att han använt dem sedan 1999.
– Jag arbetar med en begränsad palett med några grundläggande färger och kontraster. Titanvitt, elfenbenssvart och ultramarin är de tre viktigaste. Kompletterat med bränt umbra och gul ockra. I nödsituationer under plein air studier eller porträttmålning kan krapplack eller ljusgul användas.

– Hantverk och teknik är inte ett medel i sig, utan utgör grunden för att förmedla existentiella situationer: landskap, arkitektur och essentialistiska scener - med stämningar av alienation och ensamhet.
Christopher återkommer ofta till sina etablerade motiv.
– Möjligheterna till nya perspektiv på samma fenomen undersöks ständigt. Upprepning är en viktig faktor i utvecklingen av nya motiv och perceptuella resultat. 

Inspiration
Utöver äldre tiders målare nämner Christopher Rådlund konstnärer som Odd Nerdrum, Andrew Wyeth och Roj Friberg som viktiga för hans egen utveckling.
– Men det enastående konstnärskap som framför alla andra varit avgörande för mina vägval och ideal är Arvo Pärt (kompositör f. 1935 reds. anm).

I likhet med de franska symbolistiska salongerna under slutet av 1800-talet och den närmast mytiska synen på synestesi, tillåts i Rådlunds värld olika konstnärliga praktiker sammanföras. Musiken är aldrig skild från måleriet, diktandet eller arkitekturen. Allt är sammanflätat. Han har bland annat målat live till musikframträdande av så skilda musikaliska grenar som konstmusik, black metal, jazz och folkmusik. Betraktar man hans konst genom dessa musikuttryck är det mindre konstigt än vad det initialt verkar; Rådlunds konst spänner mellan dystopiskt laddade arkitektoniska målningar och hotfulla havsvågor och ljust skimrande sommardagars stillsamma, fluffiga molnformationer mot klarblå himmel. Men även om målningarna skildrar ett yttre landskap, finns det något underliggande i stämningarna som viskar om det inre livet och förmedlar olika klanger.

Tre moln. Olja på duk, 80 x 140 cm.

Klanger
För det finns tydliga klanger i Christopher Rådlunds måleri, likt ett stycke av Arvo Pärt. Lyssna till exempel på Für Alina från 1976. Några rena toner och enslighet. Spirituellt, minimalistiskt, kraftfullt. Det bor en rumslighet i mellanrummen. De meditativa tillstånd som Pärt vill försätta sin lyssnare i – den förflyttning som sker – är på något sätt samma som Christopher frammanar i sina yttre och inre landskap.

Text: Ida Gudmundsson