0 Produkter
0 kr
Tillbaka
2021-05-11 14:00:00

Fragment, spår och övergivna platser i utställningen ...och skuggorna

I utställningen ...och skuggorna presenteras verk av sju samtida konstnärer. I skilda material och med olika utgångspunkter förenas de genom arbetet med fragment – fysiska och mentala.

Utställning: ...och skuggorna 15/5-29/5
Medverkande: Zehra Ay, Anja Fredell, Karin Gissberg, Karin Karinson, Kimzonite, Maja Kristin Nylander, Sara Västerlund.

Utställningen äger rum på ena sidan av sommarens oändlighet; i upptäcktsfärderna, dagdrömmarna och metamorfosernas tid. Då utrymme finns för att finna – och återfinna och när det spirande livet samsas med vetskapen om dess efemära karaktär. Det är tiden då den artöverskridande viljan att växa och bli till påskyndas av den gnagande vetskapen om att den till synes evighetslånga sommaren har ett slut. 

Det är tiden då det ljusaste ljusa dominerar ...och skuggorna, vars kyligare, fuktigare stråk blir skådeplats för det mystiska - för äventyr där det okända tar över. På skuggsidan: bakom den soldränkta stugan; i buskaget; i grottan; under gamla lövträd. Där det initiala mörkret snart visar sig rymma en rik värld.

Fragment
I sommartid reser vi ut och söker oss till övergivna platser som bär spår av andra tider. Till gravar, ruiner och kultplatser far vi och finner hemlighetsfulla trädgårdar som förlorat sin form, fyllda av skönhet och förfall, liksom våra egna fragmenterade minnesbilder. Vi finner porslinsskärvor i jorden som vi sätter samman och fantiserar om vad det en gång var.
Vi minns ett vitrinskåp med allt det sköra och smaklösa som var värdefullt för en som inte längre är. 

Det är här utställningen tar avstamp. Genom de olika konstnärliga medierna porslin, broderi, textilkonst, foto och måleri bjuds vi med på en symbolisk resa och får ta del av det taktila begärets utlopp. 

 

Karin Gissberg

Född: 1971 i Stockholm
Verksam: i Stockholm
Länk till CV

"De framväxande landskapen kan ses som yttre såväl som inre, själsliga landskap i samklang med mänskliga gestalter och byggnader; en visuell väv bestående av möten, speglingar, drömmar och verklighet."

I Karin Gissbergs oljemålningar blir människans boningar och den omgivande miljön ett; naturen och det människoskapade tycks förenat. Vi träder in i en värld av ljus och kalla skuggor.

Karin Gissberg, Vid skogen. Olja på duk 50 x 50 cm

Måleriet är kontrastrikt, sett till färg, ljus och materia: milda pastellfärger kontrasteras av mättade, jordigare kulörer; ljuset är ofta så starkt och bländande att detaljerna löses upp; färgens materia går från transparent till opakt och ytan varieras från ren duk till pastosa penseldrag.

Gissberg verkar i ett gränsland mellan det föreställande och det abstrakta. Bildmässigt tycks tid och rum flytande, som skådar vi något som blir till eller löses upp. Vi fyller i luckorna och befolkar landskapen med vår närvaro. Både tematiskt och visuellt länkar hon samman sina verk och de blir alla delar i ett skeende.
– Att måla är för mig att träda in i det tidlösa rummet, berättar Karin Gissberg. 

 

Karin Karinson

Född: 1970 i Göteborg
Verksam i Kinna och Göteborg
Länk till CV

"Som barn var krimskrams värdefullt för mig och jag älskade allt som var rosa och glittrade. Dessa skatter ledde mig in i drömmarnas land, där allt var tillåtet och där fantasin regerade. Denna kärlek lever vidare i mig och gör att jag har en skamsen förtjusning i massproducerade föremål."

I Karin Karinsons verk möts kitsch, förfall och något obestämt, abjektalt. Hon skulpterar med readymades - föremål i glas och porslin - som hon köper på loppmarknader eller får av folk hon känner. Dessa fogas samman med glasyr, lera och glas.

Det är de massproducerade föremålen hon dras till, de som saknar materiellt värde och som väcker igenkänning. De blir ett slags spår efter det som varit, och betraktandet av det ett slags nutidsarkeologi. De aktuella verken är del av den pågående serien Objects of desire.
– Jag tar tillvara materialens laddning genom att använda mig av readymades och när jag bygger skulpturer av dessa förstärker jag den känsla jag har för föremålen. Jag frossar!

Karin Karinson, As the music faded. Porslin och glasyr, 63 x 30 x 27 cm

Skulpturerna talar omedelbart till våra minnen och föreställningar och får oss att tänka på civilisationers fall och vår egen ovissa framtid.
Resultatet är fragmenterat och samtidigt sammansmält. Ett assemblage av lika delar minnen som objekt, inte sällan av föremål som ansetts vackra av vissa och kitschiga av andra.  

 

Maja Kristin Nylander

Född: 1979 i Kolbäck, Västmanland
Verksam: på Asperö
Länk till CV

"Jag undersöker saknaden och dess estetik, relationen mellan det bildliga och det världsliga, det kollektiva och det privata minnet."

I Maja Kristin Nylanders iscensatta foton träder vi in i tysta melankoliska rum och landskap. Här råder en stillsam väntan och en påtaglig känsla av att något som tidigare varit, inte längre är. 

Hon beskriver sitt pågående arbete som självbiografiskt och bilderna vittnar om avsked, saknad och frånvaro. De omsorgsfullt arrangerade fotografierna blir knutpunkter mellan yttre och intre världar och som betraktare förflyttas vi dit.

Maja Kristin Nylander, Ställföreträderskan. Archival fine art print, 50 x 125 cm

 

Fotografierna kan ses som utsnitt ur berättelser vi inte känner till, som scener ur något större som vi bara kan ana. Men det symboliska och skönjbara slår an något allmänmänskligt och titlarna blir en språngbräda för vidare utforskning. Bärandet återkommer som tema, både det själsliga och det kroppsliga.

Bilderna som visas i ...och skuggorna är fotograferade i på Öland, Fårö och Kinnekulle samt i St Petersburg och i Skotska högländerna.

 

Zehra Ay

Född: 1950 i Adana, Turkiet
Verksam: i Göteborg
Länk till CV

"Mina teman rör sig ofta med humor kring kvinnors positioner i olika sociala och kulturella sammanhang." 

Zehra Ays rikt detaljerade bilder för tankarna till broderade väggbonader, eller dukar, där otaliga timmar lagts ner för att försköna ett stycke tyg. Men där hemmets dekorativa broderier med visdomsord och ordspråk är städade och tillrättalagda, bryter Zehra Ays verk gränser både i utförande, motiv och budskap. Vid första anblick är det just sockersött och färgglatt, men vid närmare anblick visar sig bilderna innehålla symboler och berättelser som är både politiska och existentiella. Det är ett slags gladlynt surrealism, som avtäcker något viktigt om mänskliga förutställningar, om djur och natur och de föreställda gränserna däremellan.

Zehra Ay vill frågasätta normer på ett humoristiskt sätt och vill genom konsten skapa en plats att mötas på, som ett sätt att motverka social isolering.

Zehra Ay, Stanna hemma. Fritt broderi

Zehras process är levande och experimentell och i en växelverkan mellan kreativ slump och intellektuell konceptualisering växer verken fram. Tråd, spets, tyg av olika slag bygger upp motivet och processen tillåts vara synlig. Trådar hänger lösa och tyget är inte fållat. I arbetet med att skapa en bild utforskar hon både sig själv och materialets uttrycksförmåga. Tillblivelsen är ett pågående experiment. I verket Stanna hemma möts vi av en fast blick hos en som inte låter sig begränsas av husets väggar.

 

Sara Västerlund

Född: 1989
Verksam: Pukeberg
Länk till CV

"Mina verk växer fram i spänningen mellan tidigare trauman och min nyfikenhet på livet. Att materialisera och få fram verken genom mina händer blir ett sätt för mig att förstå mig på, lära känna, sortera, bli lugnad eller tröstad."

Sara Västerlunds verk för tankarna till 1700-talets kuriosa- och naturaliekabinett. Som vore hennes porslinsfiguriner fossiler, skelett eller konserverade varelser, tänkta att bevara och visa upp för intresserade besökare. Det oerhört sköra och krackelerade som skadas av tidens tand och försiktigt visas fram. Något värdefullt och unikt som kan berätta något om världen.

Sara Västerlund, Lilla rå.

Under glaskupan vilar ett litet rå, ett väsen i ett stadie vi aldrig tidigare sett. En fjäder ligger lätt på dess mage. Den oglaserade, rundade varelsen kontrasteras mot det glaserade, taggiga redet. 
Verken är laddade med metaforer och symbolik och hon beskriver hur hon genom processen undersöker sitt inre, där rädsla och trygghet går hand i hand. 

Oftast börjar allt med en solid klump lera och en vetskap om vilken sinnesstämning hon vill förmedla. Oftast finns en tydlig inre bild av vad som ska ta form, ytterst sällan en skiss. Hon karvar och skulpterar. Ibland glaserar hon, andra gånger inte. I detaljerade verk vill hon ofta behålla porslinsleran som den är vid den första bränningen, i ett tillstånd som är benig och hårt. 

 

Kimzonite

Född: 1986 i Göteborg
Verksam: i Göteborg
Länk till CV

"Jag är intresserad av hur konsten kan fungera som metod eller verktyg för att prata om svåra saker."

I Kimzonites konst står det sinnliga i centrum och arbetar med olika typer av material som konnoterar kroppslighet och femininitet.  
I sina skulpturala verk använder hon sig ofta av återbruk och skapar assemblage av material som inte vanligtvis kopplas samman med konst. I verken som visas på Galleri Backlund använder hon sig av vår tids kvinnligt kodade attribut som den rosa färgen och syntetiskt löshår. Det är ett flickrummets estetik med enkla, konstgjorda material och bjärta färger. 

Kimzonite, The Mute, The Blind and The Deaf, Amen!. Frigolit och akryl, 140 cm hög.

Tematiskt arbetar Kimzonite med frågor om normer och identitet. Här finns ett underliggande budskap om att värna det vi är, att inte låta någon diktera hur en människas kropp bör se ut och en vilja att bryta både tabun och invanda föreställningar. De textila verken Fittor och Remolinos, problematiserar människans och samhällets förhållande till det kroppsliga och kvinnligt kodade.

Skulpturen The Mute, The Blind and The Deaf, Amen! är i grunden ett assemblage av övningshuvuden använda på en frisörsalong. Huvudena är staplade på varandra likt en totempåle, varefter teknikprylar som gjutits av i gips, monterats. Alltsamman har sedan 3D-scannats och frästs ut i frigolitblock. Verket kom till som en reaktion på ett allt mer digitaliserat samhälle. När den mänskliga interaktionen minskar i det fysiska rummet ökar behovet av att träna på civilkurage för att finnas där för varandra.

 

Anja Fredell

Född: 1990 i Torsby, Värmland
Verksam: i Göteborg
Länk till CV

"Bland de rum jag utforskar intar hemmet och den inre världen en särställning. Dessa rum inhyser det mest intima och privata hos människan. I mina konstverk uttrycks denna inre arkitektur som något drömskt och flytande som blandar sig samman med andra livsvärldar."

– Det börjar ofta med en känsla eller förnimmelse som jag vill eller behöver umgås mer med, berättar Anja Fredell.
Därefter följer en process för att konkretisera förnimmelsen där hon associativt söker den i det välkända och okända. Hon skissar i akryl och oljepastellkritor varpå en mödosam överföring av skisserna sker. Med tråd av ull, lin och inslag av akryl och glitter tuftar hon sedan snabbt och intuitivt fram verket, med färgerna som en direkt förbindelse till det sinnliga.

 Anja Fredell, Söndringar. Anja Fredell, Söndringar. Ull, lin och akryl. 170 x 130 cm.

Uttrycket är böljande och organiskt. Mattans tjocklek, som kommer an på trådarna längd, varierar i de olika färgfälten. Färgkombinationerna är ovanliga och kontrastrika och det finns en uttalad vilja att sätta samman färger som skär sig – Fredell vill skapa något vackert som skaver.

Anja Fredells uttrycksform är mattor och det är deras traditionella relation till rummet som scen som intresserar henne. I vardagens objekt och hemmet som rum möts samtidens händelser och historiska traditioner. Där berättas saker om oss och vårt förflutna.

 

Text: Ida Gudmundsson

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.