Musiker och vapenvägrare. Franks väg till konsten har haft sina sidospår, men när man står i ateljén ser man att han hamnat rätt. Runtom finns målningar till den kommande separatutställning på Galleri Backlund.

Hobbiton är första tanken som slår mig när jag går omkring på Franks ägor. Gårdarna som pepprar det sydsvenska landskapet är inte helt olika hobernas hemvist i Tolkiens sagovärld. Det karakteristiska korsvirkeshuset känns minst lika hemma i Midgård, som bland de skånska kullarna. Allt är täckt i ett filmiskt, sepiatonat ljus, som adderar till tidlösheten.

Nästa tanke får jag när vi kliver in i ateljén och möts av Franks olika lidelser och passioner. Likt de gamla italienska universalgenierna under renässansen vill Frank göra mycket. Det snickras, spelas musik, skulpteras, filosoferas och framförallt så målas det en hel del. En riktig renässansman om man så vill.
– Det är tur att du säger det, för jag kan inte säga det, säger Frank när begreppet dyker upp.

Framför en bokhylla fylld med filosofisk litteratur står det framdukat för en hel rockensemble med bland annat trumset, elgitarr och bas.  Men att rocka för hårt kan vara livsfarligt, då man riskerar få en av Nietzsches rejäla luntor i huvudet.

Frank begränsar inte vilka färger han har på sin palett

Gitarrer, penslar och andra vapen

Faktum är att musiken under en period var heltidssyssla. Frank reste världen runt, framför allt i USA, och levde på musiken. Väl hemma i Sverige väntade en vecka på Ing 3 i Boden, det vill säga Norrlands ingenjörsbataljon för oss civila. Anarkistiskt lagd som han är, hann Frank samla på sig tre veckors kompaniförbud under sin korta sejour i militären. Lägg sedan till att han redan avtjänat ett två månader långt fängelsestraff för vapenvägran, så ser vi snabbt att det inte fanns någon framtid för Frank inom det militära.
– Befälen var ju alla fem år yngre än mig, så de kunde inte säga åt mig någonting, säger han och fortsätter:
– Jag hade en kompis som gick på grafikskola. Han sa åt mig att skicka in lite teckningar, ”du kommer säkert med”.

Skolan var Ålsta folkhögskola och året 1983. Samma år hade Frank sin debututställning på Lilla galleriet i Östersund och därefter har han inte stannat upp.  Frank fascinerades tidigt av surrealismen, ett uttryck han fortsatt att utveckla.

Surrealism med ett syfte

Surrealismen syftar till att skapa en overklighetskänsla som leker med åskådarens uppfattning om världens beskaffenhet. För att hitta till dessa landskap har surrealister använt sig av olika metoder. Det kunde handla om att hålla sig vaken flera dygn i streck, för att på så vis framkalla hallucinationer. Orkade man inte hålla sig vaken, kunde man istället förlita sig på peyotekaktusens psykotropiska egenskaper.

Salvador Dali var en av de som förespråkade och brukade dessa metoder, men Frank har en mer klarvaken syn på surrealismen, där djuplodade studier i metafysiska spörsmål ligger till grund för hans inspiration.
– Jag har försökt att måla full, men det funkar inte så bra när man ska måla strikt och eftertänksamt som jag gör, skrattar Frank

Målningen bakom Frank ger oss en inblick i processen. Fåglarna väntar på sin himmel. 

 Idéernas ursprung

Även Frida Kahlo finns med i ett slags panteon tillägnat Franks husgudar, beläget i ateljéns kor. Här finns bland annat Magrittes berömda pipa, Dalis knorriga mustasch och Kahlos skeptiska blick som vakar över skapandet.

Anteckningsboken med halvfärdiga idéer, skisser och lösryckta fraser som bara Frank kan tyda, agerar grogrund för framtida verk. Han uppdaterar sitt idéförråd och sin begreppsvärld genom läsning och självstudier av all världens ämnen.
– Magritte var ju metafysikern, men han var inte så bra rent tekniskt. Jag hoppas kunna närma mig Dali i det avseendet.

 
Utställningen pågår 12/10–27/10

Text och foto: Mattias Backlund