Vid utbrottet av Corona tänkte vi att folk skulle sluta komma.
När folk bunkrade toalettpapper och konserver tänkte vi att det inte är konst folk behöver nu.

Några månader in i den här märkvärdiga tiden, saknar vi mycket riktigt många av våra besökare; personer vi känner, personer vi känner igen och personer som brukat komma, men inte gett sig till känna. Men trots situationen är det ändå många som kommer. Vissa med rädsla i blicken, andra med trots. Vissa helt obrydda. Det finns de som bara ser in genom fönstren. Men folk söker sig till konsten.

Sällanköpshandel och eviga samtal
Vi sysslar inte med det mest livsavgörande. Konstgallerier, som lever på att förmedla konst från konstnär till konstälskare, tillhör sällanköpshandeln. Men när toalettpappret är inköpt och maten är säkrad söker sig människor längre; till konstens alla uttryck och till naturen. Vi kopplar upp oss till en gemensam erfarenhetsvärld, till ett evigt samtal som spänner över tidsrymder och andra världar; som lockar, inspirerar och tröstar. Som ger mening.

Det dagsaktuella
Våra tankar och perspektiv styrs av de händelser som omger oss. Dagsaktuella händelser riktar ett ljus mot nya och gamla företeelser och uttryck. Verk som vi slumpvis hängt upp på väggarna, bildar ett nät av symboler för vår tid, även om de skapats i det förflutna.
Ernst Billgrens litografi Stad vid vatten ur serien Vid vägens slut vittnar om en okänd framtid. Jag ser mig själv stå och blicka ut, omgiven av natur och färg. Bilden ger hopp om en ljusnande framtid. Den tycks tala direkt till mig, här och nu. Vi står alla här, i juni månads blomstrande ovisshet.

^{Ayline Olukman, Brooklyn street. Mixed media, 50 x 70 cm}

I Ayline Olukmans stadsbilder berättas historier av olika tiders avlagringar. Ibland för hon mig in bland byggnader i till synes öde städer, för att plötsligt ledas ut till platser där vinden kan föra mig vart den vill; där sikten är klar och jag är del av något större. 
Även i den abstrakta konsten lockas jag att se hänvisningar till det rådande. Koreanskan Minjung Kims grafik påminner om organismer som binds samman av trådar, som vore vi alla sammanbundna av tunna, svarta länkar i det stora tomrummet. 

^{Minjung Kim, Mongolfiera. Etsning och aquatint}

Vi går genom rum fyllda av konst och låter dem berätta för oss – om oss, om vår längtan. Och vi bygger egna historier i flödet som är vår tid. Vi stannar och vi går vidare, med vetskapen om att det finns människor - inte olika oss själva - som viger sina liv åt att förmedla och skapa världar och bjuda in oss till dem.

Allt blir symboliskt
Konsten har i alla tider gått hand i hand med det som sker. Vi omger oss med bilder. Bilder om tröstar, uppmuntrar, mobiliserar. Vi skapar symboler; ikoner. Vi samlas kring dem och vi utkämpar kamper. Politiska, existentiella och personliga. Genom dem lyfter vi det viktiga, stannar den undflyende tiden.
Det speciella för vår tid just nu är att det till synes vardagliga, mellanmänskliga möten, eller avbildad fysisk närhet, blir storslagna skildringar av en tid som finns så nära, men som vi just nu finner oss skilda ifrån. Det minsta lilla blir symboliskt.

Ett spår av någon annan
Ett verk skapat av någon annans hand, blir ett kännbart spår i ens egen värld; en närvaro och ett avtryck. En nyckel och en påminnelse om en annan människa som tagit intryck av världen omkring den.
Vi reser inåt, utåt, bortom. Vi gläds, vi känner igen och vi lyfts.

Vi fortsätter att ha öppet och vi har bestämt oss för att hålla öppet även i sommar. Vi har dessutom gjort det möjligt att titta närmare på det vi har. Idag öppnar nämligen vår Webshop.

^{Webshop. I vår nyöppnade Webshop finner du originalverk och grafik.}

Gallerier arbetar med konstförmedling, oavsett om den sker genom betraktande genom skyltfönster, galleribesök eller konsumtion. Vi vill vara en plattform för att kasta sig in i andras världar och skapa egna, när våra andra basala behov är uppfyllda.

Lars, Ida och Mattias

Text: Ida Gudmundsson