0 Produkter
0 kr
Tillbaka
2021-09-02 15:00:00

Mats Åkerman – Träffpunkter i den Svagiska Unionen

Senast Mats Åkerman ställde ut på Galleri Backlund fick vi ta del av berättelser tagna ur den Svagiska Unionen och motiv förankrade i dessa. Nu är vi återigen inbjudna på en resa till denna fiktiva värld — Mats är vår guide och måleriet och kartorna är hans verktyg.

– När jag kliver in på Sveaborgs gator känns det nästan som att de talar med mig. Även om det är jag som skapar dem undrar jag vad som finns bakom hörnet, jag går promenader i de olika kvarteren och återupptäcker gamla motiv.

Den Svagiska Unionen är som en smältdegel av platser betydande för Mats, där hans barndomsstad satt tydlig prägel. Det är svårt att inte se Sveaborg när man går på Stockholms gator, men inspirationen kommer även från andra städer som Paris, Milano och New York. För den oinitierade är Sveaborg, eller Primaborgen som lokalbefolkningen säger, huvudstad i Svagiska Unionen, den fantasivärld där Mats Åkermans verk härrör från.

Intresse för kartor
– Jag var lite av en nörd som barn, på den tiden då nördar inte var särskilt populära. Jag tillbringade mycket tid tillsammans med min kusin Bosse, tecknandes. Det var under ett sommarlov innan första klass då mitt Svagio och Bosses Svegio uppstod. Sen, när puberteten kom, så försvann intresset för kartor.

I Mats Åkermans ateljé utforskar han den Svagiska unionen.

År 1502 förvandlade Leonardo Da Vinci kartografi från konst till vetenskap med sin karta över den befästa lilla staden Imola — Mats har placerat konsten på kartan igen.
Likt det förutnämnda renässansgeniet har Mats en omfattande akademisk bakgrund med studier i filosofi, idéhistoria, konstvetenskap och historia, vilket ger hans värld en tydlig historisk resonans samt förankring i vår världs komplexitet och nyans.

– Det finns olika politiska fraktioner i den här världen, vilket jag kan tänka mig att utveckla mer. Jag är väldigt intresserad av hur samhället ser ut, men jag är också lite orolig över utvecklingen, det är ganska mycket som är skrämmande. Vi har populistiska strömningar även i den Svagiska Unionen, men huvudpersonen, Rocco Rivarossi, är lite för intellektuell för att förföras av sådant svammel.

Sökande och finnande
Mats följde upp sina humanistiska studier vid Stockholms universitet med att påbörja bildlärarprogrammet vid den anrika institutionen Konstfack. Under sina år som student vid Konstfack utforskade han en rad olika uttryck, tekniker och stilar. Han famlande efter ett uttryck som kändes genuint och sant, men det skulle bli hans barndoms kartografi som visade Mats vägen framåt. De olika konstnärliga stilarna han utforskade under studietiden har än i dag lämnat spår och ledtrådar i hans ateljé.

Mats Åkerman i ateljén.

– Ibland kan det dyka upp en abstrakt grej, säger Mats samtidigt som han bläddrar igenom sin bok Sällsamheter i Svagiska Unionen och pekar på en bild.

– Den där är signerad Rocco Rivarossi, ibland är det han som målar.

Rocco Rivarossi, vår huvudperson och ledsagare i resorna genom den Svagiska Unionen, är närmast en heteronym i sammanhanget. Hans autonomi dikterar och präglar narrativet; det är inte längre Mats som skriver, det är Roccos egna ord vi får läsa. Från staden Mazarino i söder till Primaborgen i norr får vi följa honom, i bild såväl som text. Mats detaljrika, levande värld skildras genom Roccos blick.  

Kommunikationer
Att säga att Mats har en fäbless för allt det som svettas bensin och hostar kol är en underdrift. Vid fyra års ålder kunde han alla tidens bilmodeller, som sexåring hade han koll på samtliga linjer på Stockholms skärgårds ångbåtstrafik.

– Kommunikationer är något jag kanske nördar ner mig i lite för mycket, säger Mats samtidigt som han håller fram ett nummer av tidningen Tåg, vars framsida pryds av hans måleri och fortsätter:

– Som när jag målar ett ånglok tillexempel, så är detaljerna viktiga. För det dyker givetvis upp någon ännu nördigare än mig som påpekar att ”så ser inte det där ångloket ut egentligen, den detaljen är helt tokig”. Men jag känner att, i min värld kan det få vara så.

Skapandeprocessen
Mats skapande kan te sig något anakronistisk; stillbilder tagna ur 50- och 60-talets filmskatt möter moderna bildbearbetningsprogram i Mats iMac, en apparat som för karaktärerna ur dessa filmer torde förefalla som utomjordisk.

Mats Åkerman utgår bland annat från gamla foton när han skapar sina motiv.

Genom denna maskin sammanfogas de förutnämnda filmrutorna till något helt nytt, för att sedan agera inspiration och slutligen besjälas genom Mats måleri. Allt detta möjliggörs med en nästintill encyklopedisk kunskap om franska nya vågen, där Francoise Truffaut och Jean-Luc Goddard sitter högst upp på ett Pantheon av franska filmgudar. Vi tyder deras språk i Mats måleri, genom parafraser och esoteriska detaljer.

– Det finns en film som heter Tokstollen, Pierrot le Fou på franska, den handlar om ett par som stjäl en amerikansk bil. Den historien har jag med, fast bilen stjäls den i Svagiska Unionen och inte i Frankrike.

Nostalgi
Romantik och nostalgi är förmodligen det första som drabbar en när man läser Mats ord och ser hans konst.

Mats Åkerman, Torsdag. Olja på duk.

– Nostalgi var från början en diagnos man kunde få inom det militära. Du kunde bli hemskriven om du led av nostalgi. I vissa kulturella kretsar ses nostalgi som något fult. Men man måste tillåta sig själv att gilla det gamla, bara man hänger sig kvar i tiden. Sen kan jag bli väldigt trött på vad jag kallar ”det var bättre förr människor”, oftast lite förbittrade av sin nostalgi. Men de har fel — vi har det bättre nu än någonsin.

Även om romantiken kan vara vardagen främmande; då den i stället tycks grå och monoton, så finns där alltid en väg till Svagio. Om du anstränger dig, tittar riktigt noga, kan du skönja Primaborgens neondränkta glans i varje vattenpöl, genom dis och dimma — i varje skymningsljus.

TEXT
Mattias Backlund

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.