Sandersson (Staffan Andersson) -  A Walk In The Park And In Venice, 16/3 - 7/4 (stängt under påsk 29/3 - 1/4).

I Sanderssons utställning på Galleri Backlund får vi se bilder från två olika projekt ’One Picture, One Story’ och ’A Walk In The Park And In Venice’. Den förstnämnda skildrar verkligheten, det han såg, som det såg ut. I Park and Venice kanaliserar Sandersson Monet och Pissarro när han med livfulla färger och en impressionistisk anda, förvandlar kameran till pensel. Två projekt men med ett gemensamt syfte – att ge glädje till betraktaren.

 - Man säger att man söker efter sina bilder. Jag tycker som Picasso att man hittar sina bilder, sen plåtar man dem!

Picassos citat ’People say I seek, I find’ har blivit något av en ledstjärna – en ingång till Sanderssons filosofi. Varför fotar han det han gör? Jo, för att det fanns där. Ofta får han vänta på motivet, men ibland dyker de bara upp. Inspirationen kan finnas i allt: ett skuggspel mot massiv betong, två livbojar som dansar med varandra i en pool – ett litet barn som gjort ett vassrör till leksak.

Under sina år som reklamfotograf fick Sandersson resa världen över. Ofta, på sina uppdrag, hade han tid till att ta egna bilder. Konstfoto har alltid varit ett intresse, men med tiden fick det allt större roll. Resultatet av detta parallellarbete samlades sedermera i boken ’One Picture, one story’, en antologi över de platser han besökt; saker han sett; människor han mött.

Cleaning lady

Kolonner i klassisk stil kastar skuggor över det vita marmorgolvet. Palmblad kikar in från periferin och en städerska hasar sakta ut ur bild. Sandersson lyckas, i en frenetisk kamp mot den ovetande damen, knäppa av en, sen två bilder. Ibland är det allt som behövs för att uppnå en perfekt, asymmetrisk symmetri.

- Jag älskar att de fantastiska palmbladen pekar åt vänster, visarna på klockan pekar båda åt vänster, skuggorna faller åt vänster och som extra bonus; tanten svänger åt vänster.

Hit me

Sandersson, Staffans signatur, eller nom d’artiste, uppkom egentligen av en ren slump. Utöver att den är snygg och skiljer sig från reklamfotografen Staffan Andersson, har den även en historia bakom sig.

- Jag skrev in mig lite slarvigt i en liggare som Mr. S Andersson, under en resa i Skottland på 90-talet. Satte mig ner och tog en kopp te i lugn och ro. Reagerade inte när jag hörde ett utrop i högtalarna att de sökte en Mr. Sandersson. När jag för tredje gången hörde namnet, fast i en lite barskare ton tänkte jag: vad är det för dum fan som inte går bort till receptionen? Trettio sekunder senare ser jag en svettig karl komma springande mot mig. ”Mr. Sandersson, Mr. Sandersson ni håller på att missa er starttid. Vi fick in er med en medlem, er tvåboll kan gå med honom. Hurry, hurry, please!”

I bilden Hit me stannar vi kvar på golfbanan. Bollen sitter prydligt på sin röda piedestal, mot en himmel som är sällsynt blå. Väntar på att bli slagen. Golfbollen ger en förnimmelse av Victor Vasarelys psykedeliska måleri, varje grop en krater i Sanderssons närbild. De starka kontrasterna för tankarna till de konkretistiska mästarna – relationen mellan färgerna nästan vibrerar.

A Walk in the park and Venice

I vinterrusk och duggande regn gav sig Sandersson ut för att fota Lunds och Malmös parker, för att, på sätt och vis, göra allting fel. Tidigare under karriären var skärpan i fokus, nu måste han göra tvärtom. Ambitionen är tydlig – att fotografera som de franska impressionisterna målade. Två vintrar och 20 000 exponeringar tog det honom att nå eftersträvat resultat; att utan bildbearbetningsprogram få fram de måleriska effekter som kännetecknar 1880-talets impressionism.

- Jag resonerar som Renoir, det finns tillräckligt med elände i världen, man behöver inte ställa ut det på gallerier också

Efter A Walk In The Parks succé och varma mottagande begav han sig återigen ut i fältet; till Venedig för att fota dess gotiska arkitektur, gondoler och karnevalfärger. Att undvika stadens moderna inslag visade sig svårare än väntat, men motiven hittade han, flytandes i kanaler. Fasader redo att falla ner i vattnet. Sandersson fotar bara under sina projekt. Efter Venedig har han inte tagit en enda bild.

Text: Mattias Backlund