Utställning med skulptur av Johannes Nielsen och måleri av Arthur Ragnarsson. Under påskhelgen har vi stängt långfredag och annandag påsk. 

För andra gången ställer Arthur Ragnarsson och Johannes Nielsen ut tillsammans på Galleri Backlund. Nedan följer några ord av konstnärerna själva:

Johannes Nielsen

Jag fick tidigt diagnosen dyslexi, och att uttrycka mig i ord har alltid varit en utmaning. Men att uttrycka mig visuellt har alltid känts helt naturligt. Jag började med teckning och målning som barn, men när jag i 20-årsåldern upptäckte skulpturen visste jag direkt att det var mitt medium. Formen och materialets fysiska närvaro tilltalade mig på ett sätt som inget annat hade gjort tidigare. 

Båda mina föräldrar var konstnärer, och min mamma är fortfarande aktiv. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag hur deras sätt att se på skapande har präglat mig. Det handlade aldrig bara om konst, utan om ett sätt att förhålla sig till livet. Min mamma, som inte är religiös men väldigt andlig, har särskilt inspirerat mig att utforska det andliga genom form. Där finns en spännande paradox – att försöka ge form åt något som egentligen är formlöst. Det är en utmaning jag brinner för, och som driver mig i mitt arbete.

Inspiration

Som jag nämnde tidigare är det andliga, mystiska och ogripbara det som inspirerar mig mest. Under mina vuxna år har jag besökt flera retreats runt om i världen och utforskat olika former av meditation. Min inspiration hämtar jag ofta från själva sökandet – upplevelser, tankar och känslor som jag ännu inte helt förstår. Under skapandeprocessen tar dessa inre förnimmelser form – de blir inte bara mer begripliga för mig, utan jag kan också dela dem med andra.

Budskap

Jag vill skapa ett rum för eftertanke. Mina skulpturer, förankrade i kroppen, kretsar ofta kring existentiella frågor, men jag vill att de ska vara öppna för betraktarens egen tolkning. Det handlar inte om att ge svar, utan om att förmedla en känsla av närvaro – en inbjudan att stanna upp, reflektera och känna en koppling. Till sig själv, till andra eller till något större.

Utveckling

Min resa har varit lång och formats av både utforskande, motgångar och fördjupning. Jag började med ett mer traditionellt och figurativt uttryck, men med tiden har mina skulpturer blivit allt mer avskalade och abstrakta. Det har varit en process av att skala bort det oväsentliga för att hitta en kärna som känns äkta.

När jag ser tillbaka på mitt liv märker jag hur det speglat min konstnärliga utveckling. Mina tidiga skulpturer handlade mycket om att möta en smärta jag bar på. Sedan följde en period av utforskande – en känsla av tomrum och frigörelse från det förflutna. Nu känner jag en längtan att återvända till jorden och formen på ett nytt sätt.

Framtiden

Som konstnär har jag länge tänkt att mitt ekologiska fotavtryck är obetydligt. Men jag har insett att det inte handlar om storleken på avtrycket, utan om vad det kommunicerar. Jag kan inte längre skapa fritt bara för att jag kan. Istället vill jag följa det jag verkligen brinner för – att uttrycka min kärlek till naturen, både i min arbetsprocess och i de färdiga verken.

Som ett första steg utforskar jag nu avancerad 3D-printning i metall – en teknik med minimalt svinn där allt överskottsmaterial återvinns. Jag kombinerar dessa utskrifter med naturliga stenar, formade av jord, värme, vatten och vind under tusentals år. Ett material skapat av mänsklig ingenjörskonst, det andra av naturens krafter. Tillsammans berättar de en historia om balans, samhörighet och förändring.

Jag hoppas att den som ser mina nya verk inte ser den mänskliga figuren som något skilt från naturen, utan som en del av något mycket större.

För mig är konst ett sätt att närma sig det som inte alltid går att sätta ord på. Jag hoppas att mina skulpturer kan fungera som en påminnelse om något tidlöst och universellt – något som förenar oss snarare än skiljer oss åt.

Arthur Ragnarsson

Inspiration

Min far är konstnär och målar landskap och porträtt. Jag är uppvuxen med konst och har alltid tecknat och skulpterat. I konsten finner jag inspiration i själva arbetsprocessen när jag skapar mina verk och i världen omkring mig. Besök i hemlandet och vistelse i isländska naturen är en annan inspiration. Jag vill förmedla själslig värme och sprida hopp om medmänskligheten.  

Påverkan

På Island lever man med naturkrafterna och på civilisationens rand så jag har ytterligheternas lagar i ryggmärgen. Jag tillhör den första generationen som kunde se på tecknade serier från Nato basens TV-sändningar och det har påverkat mig mer än åren på konstskolan. Min mormor lärde mig att umgås med älvor och undvika olyckan. Folktro och berättelser från andra dimensioner är en del av min kulturhistoria och det förde mig senare i livet mot det okända.

Min far styrde mig med järnhand i naturalism under min uppväxt men numera har vi olika synsätt. Det som också har haft inverkan på mitt konstnärskap är min yrkeserfarenhet på musik och teaterscenen. Det har varit viktigt för mig att få jobba med att ge något i en värld där det är självklart att ta för sig och ställa krav. Efter 40 års vistelse i Sverige känner jag den magnetiska kraften allt starkare till mitt ursprung. Jag befinner mig i mellanförskapets gränsland och lever mitt liv mer eller mindre hemma i sinnet. Där finns frågor kring saknad, skuld och om rotlöshet. Därför finns det en anknytning till Island i mina verk.

Uttryck

Jag är skolad i traditionell bildkomposition, färglära, perspektiv och där man diskuterar sedvanliga tillvägagångsätt i bildskapandet. Jag har övergivit dessa metoder i dag och i stället fokuserar jag på det omedvetna skissandet. Man kan säga att jag återgår till teckningen, men från ett håll där tecknandet är performativt snarare än att jag ska uppnå förutbestämt resultat. Jag eftersträvar det primitiva, skissens klarhet och förmåga att överföra den omedelbara tanken.

Konsthistoriskt kan min metod spåras till surrealisterna och deras försök att närma sig det undermedvetna i automatiska teckningar. I mina målningar uppträder vanligtvis ett figurativt galleri. Denna samling är mer eller mindre abstrakt men färgerna tar jag hemifrån, hamnområden speciellt. Jag är på sätt och vis nybörjare i min praktik då jag inte vet på förhand hur det kommer att bli. Jag håller kursen och lär mig, upptäcker och blir överraskad.

Framtiden

Jag räknar med fortsatt god hälsa och planerar producera konstverk fram till år 2038.

Frågeställare & sammanställning: Mattias Backlund