0 Produkter
0 kr
Tillbaka

Madeleine Pyk

Utställningen pågår 28/8–12/9 2021

Madeleine Pyk
Född: 1934 i Stockholm

Sensommaren 2021 är folkkära Madeleine Pyk är tillbaka i Göteborg för en stor utställning.

Redan som 15-åring började Madeleine Pyk på Konstfack. Innan hon inledde sina studier på Konstakademien 1963, arbetade hon med att göra tecknad film under några år. Sedan dess har hon varit verksam som konstnär, aldrig haft något annat yrke. Trots att vägen i efterhand kan tyckas välplanerad, menar Madeleine att hon aldrig planerat; aldrig satt upp tydliga mål. Jag frågar om hon alltid vetat att hon skulle ägna sitt liv åt konsten.

– Nä, jag har i hela mitt liv bara tagit en dag i taget. Jag lever mycket i nuet. Jag har aldrig föreställt mig någonting. Clown hade jag tänkt att bli, men det är jag ju ändå.

Ett eget symbolspråk  

Det är målningarnas myller av figurer och dessa figurers särpräglade uttryck som nått fram till så många människors hjärtan och hem. Med klara, vibrerande färger, fylls de laserade bakgrunderna av husfasader, fantasifigurer, leksaker och djur. Madeleine beskriver sina målningar som berättelser.
– När du ser bilderna så får du tyda berättelserna.

Madeleine har byggt upp en egen ikonografi - ett symbolspråk - som rymmer berättelser i berättelsen. Hon finns där själv, iklädd basker. ”För att man ska förstå att det är en konstnär”, förklarar Madeleine och nämner att det närmast var en vedertagen symbol förr i världen. Men figurerna i målningarna är oftast subjektiva. Figurerna är symboler för människor och djur i Madeleines rika liv.

I många målningar förekommer en elefant med mänsklig kropp och en giraff med hatt.
– Det är min mamma och pappa. Mamma läste Babar för mig när jag var liten, så då fick hon vara en elefant, trots att hon var liten och tunn, berättar Madeleine och skrattar.

– Pappa fick vara giraffen med hög hatt och min syster är ofta en ängel. Kri, som jag lever ihop med, hon får vara clownen.

Figurerna förekommer i olika konstellationer. Giraffen och elefanten är ibland ute på promenad tillsammans med små gladlynta robotar, som Madeleines leksaker fått stå modell för.

– Ibland målar jag en lina som är spänd över en del av duken och på den balanserar människor och figurer. Det är dem som jag kallar för ”Absent Friends”. Jag har ju nått en ålder när väldigt många av mina vänner och bekanta inte finns längre och då har jag löst det så att de får vara med där iallafall. - I konsten.

Men Madeleine betonar samtidigt att målningarna ska tolkas allmängiltigt, det är upp till var och en att läsa in vilka figurerna representerar för en själv.

Glödje och vemod 

– Folk förknippar mina målningar med glädje, sen vet de ju väldigt lite om hur jag känner mig när jag målar. Men jag vill faktiskt ta upp det som är glädjande i livet: naturen, människorna och stunder av lycka. Jag ser ganska ljust på tillvaron, trots att jag känner ångest inför vad som skulle kunna hända eller det som händer hela tiden när jag läser tidningarna och ser på tv-nyheter.

Men Madeleine förklarar att det inte bara är glädje i hennes målningar.
– Det finns mycket vemod i bilderna också om man tittar efter, tonen kan vara vemodig, det beror på bakgrunden.

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.