Britta Noresten - Räddningen från kaos - 18/4 - 3/5.

När jag träffar Britta Noresten går utställningen fortfarande under arbetstiteln Saving things from chaos, men hon nämner att hon försöker komma fram till en smidig svensk översättning. Inspirationen till titeln är ett citat av den kinesiska 1600-talskonstnären Shitao som på svenska lyder ungefär ”penseln är till för att rädda saker från kaos”. Forsen som strömmar genom Kvarnbyn, nedanför Brittas ateljé, demonstrerar sin urkraft genom ett massivt muller, naturens ordnade kaos. 

– Jag lyssnade på en föreläsning där de benämnde måleri som “saving things from chaos”.

Jag tyckte det stämde så bra för vad måleri är för mig. Jag målar ju mest hela dagarna – det är det enda jag bryr mig om, och det är mitt sätt att uttrycka mig på. Det är en väldigt inåtriktad process. Jag kan processa livet genom att måla, och finna lugn i det. Så att jag på något sätt räddar mig själv från det här kaoset som det är att leva i den här världen.

Skuggteater

På väggen bredvid oss hänger en serie monokromatiska målningar föreställande händer i olika poser. Vissa av dem utstrålar religiös fromhet – andra sträcker sig spöklikt, famlandes efter något som befinner sig just utanför bild. De flesta är befriade från kroppens begränsningar och skapar en slags skrämmande skuggteater. Samtidigt längtar de efter att omfamnas.

– Händer är väldigt uttrycksfulla, och det finns både något religiöst och något teatraliskt med dem. Och kanske en önskan om att nå eller känna någonting. Det finns många saker de skulle kunna vara på väg att göra. Många av händerna jag gör är frikopplade från allt runtomkring, det finns ingen kontext kring dem. Jag gillar att de är lite lösryckta och kan tolkas på olika sätt.

Persona

Ett antal förvrängda självporträtt delar plats med de bedjande händerna. De amorfa dragen för tankarna till Francis Bacons något groteska porträtt. Även om Brittas målningar besitter mer ett stilla vemod, snarare än den våldsamma förtvivlan vi finner i bland andra Bacons porträtt av påve Innocentius X. Men klart är att hon strävar efter samma känslomässiga omedelbarhet som vi finner hos Bacon. Hon vill inte intellektualisera måleriet, det är hellre känslomässigt och intuitivt. Målningarna påminner mig även om det japanska konceptet mitsu no kao: de tre ansikten vi bär – tre distinkta persona. Tatemae, den vi visar för omvärlden och främlingar; Nakama, den vi visar för vänner och familj och Honne, vårt sanna och autentiska jag som bara vi känner till.

– Jag har även arbetat mycket med temat masker – ansiktet som en mask. Det började med att jag gjorde en avgjutning av mitt eget ansikte i gips. Jag har använt den mycket i målningar på olika sätt, det är intressant att göra en extern kopia av sig själv och sen måla av sig själv som ett objekt. Jag har även använt den som en yta på vilken jag projicerat mitt eget ansikte med en projektor, vilket har gett mig olika förvrängda former att jobba med.

Sakral och profan

En rad trompe-l'oeil-målningar tittar fram på en hylla; Anita Ekberg står axel mot axel med Jungfru Maria och Jesusbarnet. Nedanför vilar en parafras på Michelangelos Kentaurernas kamp mot väggen. Men Britta målar även mer abstrakta verk, inspirerade av barockens dramatiska former och rörelser; de fångar den underliggande abstrakta essensen i det figurativa måleriet. Man skulle kunna kalla det spretigt, men de utgör alla en viktig del av Brittas konstnärskap. Det som genomsyrar allt är en dedikation till måleriet som hantverk och de traditionella metoderna.  Med en kommande separatutställning i Paris, utställning i Kyoto samt representation på museum i Barcelona så finns det uppenbarligen en stark dragkraft i hennes måleri.

– Inom konstvärlden verkar det vara viktigt att du ska vara lätt att kategorisera och att du ska kunna förklaras. Du ska kunna paketeras. Man ska kunna svara på frågan, vad målar du för något? Jag har tidigare haft en inre konflikt över att jag vill måla så olika saker, och har känt att jag borde vara mindre spretig. Men jag vill måla både detaljerade trompe l’oeil-målningar, abstrakta tavlor och konstiga förvridna porträtt. På den här utställningen får allt vara med. Jag ska inte sålla bort någon del av mig själv. Jag ska inte beskära bort grenar av de uttryck som jag känner att jag vill göra. Jag ska bara göra dem och lita på att det är okej att vara spretig.

Text: Mattias Backlund