Frank Björklund är aktuell med en ny utställning på Galleri Backlund. Vi besöker konstnären, som beskriver sig själv som surrealist, bland rapsfält på den skånska landsbygden och talar om idéer och bilder.
 
Ateljébyggnaden har han ritat och byggt själv. Enligt Frank ligger den 23 sekunders gångväg från boningshuset. Den långa huskroppen och det säregna taket för tankarna till en vindsvåning eller ett kapell. Ljuset kommer in från två håll, med stora fönster mot norr. Staffliet står mot kortsidans fyra meter höga vägg varifrån han har möjlighet att backa nio meter för att kunna se hur målningen han arbetar med ter sig på långt håll.
– Ljuset det är absolut viktigaste, konstaterar Frank när vi talar om platsen där hans idéer och bilder blir till målningar.

Frank Björklund i ateljén.

Plats för kreativitet
Efter att ha sett mig runt tänker jag: ateljén känns väldigt Frank.
– Här finns så många ledtrådar till vem jag är, att man vore en urusel detektiv om man inte löste det, säger Frank och skrattar.
Här finns vinylskivor, böcker och många musikinstrument. Han vill omge sig med det som gör honom kreativ.
 – Det här är ju min ungdomsgård. Om du tittar runt så ser du det. En väldigt stor del av mitt liv finns här och mitt liv är ju inte bara att måla; det är ju musikinstrument och alla andra lekar man håller på med - samlade på ett och samma ställe.
 
"En väldigt stor del av mitt liv finns
här och mitt liv är ju inte bara att måla"
 
Det är uppenbart att han går in för saker med samma lust och kreativitet oavsett om det handlar om läsning, löpning, musik eller konst.
I bakgrunden spelas americana. Via en smal trappa tar jag mig upp till andra våningen. Den utgörs av en lång balkong som leder fram till ett litet tornrum badande i söderljus. Längs dess väggar sitter handsnidade fåglar i trä monterade, ett vittne om Franks intresse för och omsorg om naturen. Strax utanför ateljén har han anlagt en äng - för insekternas skull.

Flyguppvisning. Olja på duk, 120 x 70 cm

Att göra en idé
På väggen som vetter mot norr har han samlat de målningar som är färdiga inför utställningen på Galleri Backlund. Det är färgstarka målningar i olika format målade i Franks karaktäristiska stil. Det är detaljerat, illusoriskt och fyllt av symboler som möts på oväntade sätt.
– När jag gör en idé så försöker jag dra idén så långt som möjligt. Det är sådan jag är och det genomsyrar nästan allting jag gör egentligen.

Resa i tanken. Olja på duk, 90 x 120 cm

Franks formulering – att göra en idé – avslöjar mycket om hans praktik. Målningarna är idéer, som med handens hjälp gestaltats på duk.
– När jag gör nya idéer, gör jag inte det främst för andra. Jag gör det för mig själv. Bilden är glasklar i huvudet, sen vill jag se om jag kan göra den.
– Av de som har sett mina bilder, är det väldigt många som kommer tillbaka, därför att de vill se nya idéer.
 
"Bilden är glasklar i huvudet,
sen vill jag se om jag kan göra den"
 
Det är i skissboken som idéerna sparas. Här finns kryptiska anteckningar och teckningar.
– Jag har tre eller fyra såna här och de är jättekonstiga. Det är ingen som riktigt förstår.
Skisserna ger sedan upphov till målningar i klara färger.
 
De tre frågorna
Franks målningar väcker många funderingar och Frank berättar att det finns tre frågor som nästan alltid kommer upp.
– Det första folk frågar är: Var får du allt ifrån och då svarar jag alltid Josefssons postorder. De som varit med länge frågar ”finns de kvar?” Frank skrattar.
– Men det går inte att säga var man får saker och ting ifrån.
Den andra frågan är en klassisk hönan eller ägget-fråga.
– Vad kommer först, titeln eller bilden. Men om jag inte har någon bild, så har jag ju ingen titel. Bilden kommer först. Sen kan ju vissa ord generera någonting.

Dialog. Olja på duk, 50 x 75 cm

– Den sista frågan kommer alltid tillslut: hur fort går det? Då är det nästan alltid män som ska räkna ut timpenning, skrattar Frank.
Jag ställer den tredje frågan och förväntar mig ett fyndigt svar. Hur fort går det?
– 25 år och en dag, säger jag då. Om jag inte har erfarenheten kan det aldrig gå så fort.
Det är tydligt genom samtalet att Frank har en enorm arbetsmoral och en aldrig sinande kreativitet.
– Även om jag inte målar så jobbar jag, även om klockan är två på natten och jag ligger och läser en bok. Fan, nu kom den här bilden och då måste du skriva ner den. Jag tänder lampan, likt en blinkfyr.
 
På havet
Innehållsmässigt ryms alltifrån filosofiska frågor till reflektioner kring politik och miljö.
– Det finns alltid en subtext. En del vill ha den förklarad och en del ser inte alls samma sak som jag gör. En röd tomat kan man ju tro är en röd tomat för alla. Men det är det inte. Det finns underströmmar som är ganska klara för mig, men kanske inte för folk som möter målningen och först ser humorn i den.

Frank och målningen Beakon in the night.

På en vägg hänger en målning i stående format, Beakon in the night. Under en stjärnklar himmel balanserar en pingvin på en annan. Den översta har en lykta på huvudet.
– Samhällskritiken är ju glasklar eftersom det är pingviner i öknen som lyser och söker. Subtexten är viktig för mig, det är inte bara det man initialt ser.
 
"Subtexten är viktig för mig,
det är inte bara det man initialt ser"
 
På staffliet står ytterligare en stor målning med ett skepp. På den blå himlen seglar en rovfågel och i havet syns kulörta badbollar. Bollhav, kallar han den.
– Den här har ju att göra med all plast som finns i havet, berättar Frank. Jag gör det på ett humoristiskt sätt, men så att man reflekterar över det. Är det bara fem bollar blir det lustigt och kul. Det är när det blir groteskt som man börjar reflektera: varför är det så många plastbollar i havet? Sen tänker man vidare.

Bollhav. Olja på duk, 160 x 126 cm

På så vis är upplevelsen av Franks måleri tudelat eller dubbelbottnat. Dels finns det omedelbara, primära intrycket som ofta rymmer en humoristisk aspekt och dels finns en djupare mening att avtäcka, som startar med en undran om vad han egentligen vill säga.
– Folk kommer ju väldigt sällan fram till det, men om målningarna är bra så lever de och då kommer man förr eller senare komma fram till någonting.
 
Det är också noga genomtänkt vilka färger som hamnar var.
– Om man ska få effekt på färgen är det viktigt med kontraster. Och eftersom jag är grafiker i botten, så ska de vara grafiska. Du ska kunna fota av dem svartvit och ändå se kontrasterna.
 
Rapsfälten och tornet
Vi lämnar ateljén och går ut på gårdsplanen. Landskapet breder ut sig och rapsen har just börjat blomma. Jag konstaterar att vi inte sett några rapsfält i målningarna, trots att han har så fantastisk utsikt.
– Mina bilder utspelar sig inte i Skåne. Allting finns i huvudet. Jag kan måla varsomhelst. Det kommer inte an på landskapet. Men det gör ingenting att det ser ut som det gör, säger Frank och skrattar.
– Att man kan se dalarna och rapsfälten förstärker sinnena och ger välbefinnande.
Vi tittar tillbaka på ateljébyggnaden och jag frågar honom om varför han valde att bygga ett torn. Han berättar att han aldrig tidigare ritat och byggt ett hus med ett torn.
– Då behöver jag inte bygga samma sak en gång till. Det är likadant när jag är ute och springer: jag springer aldrig samma runda. På samma sätt är det med målningarna. Jag tror att det har med en nyfikenhet att göra – att man gör det lite svårt för sig; inte springer samma runda hela tiden.

Vägen till Franks bostad och ateljé.

Det får på sätt och vis sammanfatta Frank Björklunds väsen. Det finns en iver att ta sig an nästa idé, nästa projekt och att fortsätta ösa ur en aldrig sinande brunn av kreativitet. 
 
Text: Ida Gudmundsson