Salongen på Galleri Backlund är tillbaka. Som ett alternativ till våra tidigare Vårsalonger anordnar vi i år en grupputställning med öppen ansökan.

Urvalet gjordes av Lars Backlund och Ida Gudmundsson och syftet med utställningen är att skildra vår samtid. Därför visas endast verk tillkomna under 2019-2021. Flera hundra konstnärer sökte till vår OPEN CALL och 55 antogs. Att läsa av vår tid i de utställda verken blir upp till var och en som besöker utställningen, men det finns vissa teman som återkommer.

Läs mer om alla konstnärerna här: Medverkande konstnärer
Se samtliga verk här: Bildförteckning

Pandemi
Ett spår som verkar handla om pandemin, där Anna-Malin Anderssons klassiska marmorskulptur A Mask, utgör ett exempel och Elisabet Linna Perssons lekfulla emalj Hoppas att viruset blåser bort ett annat.

Anna-Malin Andersson, A Mask. Stenskulptur i Carraramarmor, 34,5 x 23 x 30 cm

I Eric Lundgrens målning Pesten förflyttas vi till ett motiv som för tankarna till medeltiden, men som samtidigt får en att tänka på de senaste årens dramatiska tid.  

Klimat och miljö
I brytpunkten mellan detta tema och ett annat tydligt spår, klimat och miljö, kan Rebecca Sharps finstämda grafitteckning Hibernate nämnas.

Rebecka Sharp, Hibernate. Grafit på papper, 80 x 55 cm.

Hon beskriver hur den ”påbörjades mitt under den brinnande pandemin och den rådande klimatkrisen.” Verket som gestaltar en människofigur med mask, liggande i något som ser ut som en trädstam, handlar om hur vi är förbundna med naturen och hur det vi åsamkar den faller tillbaka på oss själva. 
Miljötematiken syns även i Ida Silfverdals portabla Insektshotell, där en ryggsäck försetts med ett insektshotell. 

Livsvillkor
Ett annat spår i utställningen är reflektioner över människans förutsättningar och livsvillkor. Jacqueline Forzelius exakta modeller av rum med samhälleliga funktioner, som i Modell av Socialkontoret Majorna Linné 1:12 ger en känsla av att vara på plats.

Jacqueline Forzelius, Modell av Socialkontoret Majorna Linné 1:12. Blandat trä, plast, akryl, tyg och papper, 102 x 53 x 29 cm

Anna Bonnivier skildrar i sina tre intima gouachemålningar sin vardag, som ett sätt att ”värja mig mot andras objektifierande och passiviserande föreställningar av hur mitt liv som rullstolsanvändare borde te sig”, som hon själv beskriver det. 

Anna Bonniver, Hemma, Gouache på akvarellpapper, 48,5 x 47,5 cm

Materialitet
I utställningen finns också en lustfylld känsla för materialitet och utställningen visar många verk som väcker ett taktilt begär.
Hanna-Kaisa Korolainens textila verk, det tuftade Mohair-väggbonaden Tristan skapar med sina vågrörelser och ulliga yta en dragningskraft. Adrian Espinos, Tagoro ger likaså en känsla av att vilja känna på verket. 

Hanna-Kaisa Korolainen, Tristan. Mohair, ull/handtuftad rya. 200 x 140 cm

Det kroppsliga
Ett annat tema är kroppen. I Mats Mattsson Boströms små skulpturer New Style Skin 1 och 2 kommer vi obehagligt nära huden och det som finns där under, liksom i Lisa Ömans Disfigure som visar en ärrad kropp. Elin Wallenstam Sjögren textila verk, den humoristiska diptyken Post-Pregnancy #1 som i tyger vi alla känner igen, gestaltar kroppens förändring.

Sandra Fredin, FÖRBANNADE JÄVLA. Polymerlera och tyg, 60 x 30 cm

Det humoristiska stråket finns även närvarande i Sandra Fredins skulturutala verk i polymlera och textil, med verk som Förbannade Jävla där vi möter två pälsbeklädda, handhållande varelser med rött nagellack och i Zebrakuken som nöjt blickar ut. Till det iögonfallande får även Vera Jörgensens fotografiska verk Scent No 4: Into The Blue räknas in. Mot skrikande rosa poserar en skrattande, naken person med en parfymflaska som återfinns på en liten hylla i ramen.

Utställningen pågår till 20 mars.