Klas Parknäs – Poesis: Ur sig själv uppstigen, 12/10 - 27/10.

Att Klas Parknäs ateljé är belägen på Stillagatans ände vid Sannaplan är nästan som poesi.

Han är en konstnär som inte främst är intresserad av konsten, utan av källan till konsten.

-I alla människor finns en källa. Jag har inte lärt mig att skapa, jag har lärt mig att inte längre stå i vägen för det som skapas ur mig, det som barn kan.

Det var en liten flicka här inne i ateljén och jag frågade henne:

-Hur gör du när du ritar?

-Jag bara börjar rita så blir det fint, svarade flickan.

Källan till konsten

Varje morgon ägnar Klas Parknäs en stund åt meditation och läkning.

Att ta sig själv till närvaron - att näras ur varat. Det hindrar intellektet att stå i vägen för intelligensen. Eller som Klas uttrycker det “Jag röjer källan fri.”

Målandet handlar inte om kreativitet utan snarare om inspiration.

Uppmärksamheten har två ändar, dels vad du tittar på men ännu viktigare är vad du tittar ifrån. Från närvaron läggs idéer i uppmärksamheten av en helt annan kvalité än vad intellektet kan hitta på.

Klas berättar vidare: “Jag bara häller ut färg så att det blir till ett kladd. Jag tycker mig se saker i kladdet. Som när jag var en liten pojke och låg på gräsmattan och tittade upp på molnen. “Åh titta där är en hund som jagar en ballong.” Och så lyder jag detta i ett berättande: Be - Rätt - Ande.

Det visade sig vara mycket vackrare och visare än vad jag själv är, säger Klas. Jag tar mig till det tillståndet och är bara entusiastisk och tacksam. När mina ögon inte vet vad jag håller på med men jag känner mig samtidigt så glad i bröstet att jag inte vet vart jag ska ta vägen, då vet jag att jag är på rätt väg. Att det är inspirationen och jag vill inte hitta på något med min fantasi.

När jag kommer till ateljén står dörren öppen. Det brukar vara många nyfikna som råkar titta in i ateljén. Det blir ofta vackra samtal och möten. I alla möten finns det en gåva som man inte känner till från början. Klas ateljé blev från början som ett kloster, för han behövde lämna invasionen av denna världen och lära sig att be om det som inte var av denna världen. Att vrida integriteten rätt och lyssna på inspirationen i stället för influenser.

- Igår hörde jag en kvinna i dörren som ropade; “Ho, ho får jag komma in? Vad är det här för ställe? Hon gick runt en stund och tittade och jag hörde hur hon andades ut och slappnade av. Efter ett tag hörde jag henne säga:

-Vet du vad jag alltid önskat att jag hade gjort?

-Nej, svarade jag men jag lyssnar gärna. Jag kan sätta på en kopp te om du vill berätta.

Sådana här möten får jag ofta vara med om när människor minns vad de älskar och vad som betyder mycket för dem. Jag är väldigt tacksam för dessa möten.

Ur källan kommer mer än måleri. Konst och poesiboken ”Tillvarataget”. Radioandakter på radions P1. Klas är den enda som inte är religiös i vanlig mening som håller dom. Filmer och mycket annat. Det mesta finns att ta del av på Youtube.

Min vändpunkt i livet var när jag började gå i terapi för att lära mig att läka och gick till konstskolan för att lära mig att leka igen. Jag skaffade mig en ateljé för 35 år sedan.

Innan dess visste jag inte om jag gjorde det jag gjorde för att jag hade lust eller om jag gjorde det för att slippa känna min olust. Så att få gå en hemväg i tillvaro till att vara den jag. Är och nå mer och mer i närvaron och få leva i källan, i skatten i sig själv, är viktigare än själva måleriet.

När samtalet börjar närma sig sitt slut föreslår Klas att vi ska meditera en liten stund tillsammans. Vi övar oss på att vara närvarande. Att näras ur varat.