0 Produkter
0 kr
Tillbaka
2025-01-16 15:00:00

Lovisa Sköld

Lovisa Sköld – Premium, 22/2 - 9/3.

 

Det stora antalet sneakers, stövlar och sandaler som spiller ut över hallgolvet skvallrar om de många kreativa kollegor Lovisa Sköld har på kollektivet Taket. I slutet av en korridor kantad av kontor finner vi Lovisa Skölds Ateljé. Det första vi möts av är en ännu ofärdig målning i större format som vilar på ett staffli. Den utgör en slags gräns i det rum hon delar med en bokförläggare. Väggarna Lovisa har till sitt förfogande är fyllda med så många målningar de fysiskt tillåter vilket bildar ett slags färgsprakande, glansigt pussel.

 

Den förutnämnda målningen är på väg till Lovisas Skölds första museiutställning i Jönköping och under hösten har hon deltagit i samlingsutställningen ”These boots are made for walking” i New York. De två målningarna Lovisa deltog med föreställer just ett par gröna och ett par guldiga lackstövlar, avbildade så verklighetstroget att du nästan kan ta på dig dem. Ett stort erkännande för Lovisa var att Göteborgs konstmuseum i somras köpte in ett av hennes verk till deras samling.

 

 

 

-Nu håller jag på för fullt med att skapa inför utställningen och det jag jobbar med som tema nu är något jag ofta arbetat med de senaste åren. Mycket glansiga material, mycket kläder, kappor och boots. Men sen är jag även inne på att kombinera det med idrott, ett annat tema som jag också jobbar med. Utställningen kommer vara ganska mycket glansiga material och lite idrottsinslag. 

 

Att lära sig måleri

På sätt och vis kan vi tacka Taket för att Lovisa först satte penseln mot duken, för konstnär var aldrig något hon ville bli. Hon ville på sin höjd läsa estet på gymnasiet, men i så fall teater. När Lovisa skulle söka in till lärarprogrammet var det egentligen svensklärare hon skulle bli, men av eftersom man måste välja två ämnen så blev bild också.

 

-Jag läste till lärare och började jobba som bildlärare. Sen blev det att mina kompisar öppnade det här kollektivet, Taket, när vi var nere vid Järntorget. Då hade de en ledig ateljéplats och jag tog den. Först började jag göra smycken och sen såg jag mina ateljékollegor måla då vara bara som att jag sa shit, jag kanske också borde måla. Jag har varit okej på att teckna, men jag har aldrig målat olja realistiskt.

 

Långt ifrån den flummiga, utsvävande konstnären har hon genom sitt strukturerade arbetssätt ständigt utvecklats, lärt sig hantverket sin egen väg. Hur man effektivt ska disponera sin tid har Lovisa fått med sig från sin tid som bildlärare. Värdet av hårt arbete blev tidigt instiftat av hennes föräldrar.

 

Teknik och media

Det är vår första separatutställning tillsammans, men Lovisa har tidigare deltagit i tre vårsalonger hos oss och vid varje tillfälle har GP uppmärksammat hennes konst. Lovisa menar att det delvis beror på hennes starka närvaro i sociala medier, ett nödvändigt ont då hon mycket hellre spenderar sin tid framför duken än skärmen. Hennes intensiva besatthet av oljemåleri har verkligen gett utdelning då man märker en tydlig förädling av hennes hantverk i varje efterföljande utställning. Det finns en omedelbarhet i tekniskt skickligt och realistiskt måleri som Lovisas. Publiken står förundrad och frågar sig ”är det här foto eller?”.

 

Motiven rör sig mellan att vara igenkännande och inspirerande. Ett modefoto från Manhattan eller ett kollage av sopsäckar placerade i vardagliga miljöer, de har båda gemensamt en superrealistisk rendering av materialets rynkor och veck. De djupa skuggorna och ljusa topparna ger ett tredimensionellt intryck i hennes måleri, inte helt olikt det hos en av Lovisas förebilder, Yrjö Edelman.

 

-Jag har ju varit inspirerad av Yrjö Edelman lite när han har gjort sina papp-målningar. Inte bara därför, men jag är intresserad av den typen av materialmåleri. Just i kläder framför allt då det finns det en potential att fånga den där känslan oavsett om det är sammet eller en lackkappa. Den där utmaningen att få fram känslan, det taktila. Jag är ganska nördig med oljemåleri, jag tycker att det är kul att bli bättre – att sitta länge vid duken och försöka få fram den känslan – det är mycket viktigt.

 

 Lovisa Sköld, Dumbell. Olja på duk, 55 x 80 cm.

 

Objektets makt

En kettlebell; en lackkjol, ett hopprep, flera av verken till den kommande utställning går att likna vid ett slags samtida stilleben. Det inneboende symbolvärdet i objekten känner vi igen från barockens stilleben, där exotiska råvaror och dyrbar plundring avbildas i minutiös detaljrikedom för att bevisa beställarens välstånd.  De för även mina tankar till Hans Holbeins mästerverk, Ambassadörerna. Två ämbetsmän med myndig blick fixerad på betraktaren, omges av objekt som i renässansen skulle symbolisera bildning, rikedom och makt. Holbein var hovmålare åt självaste Henrik VIII och beställarna av målningen i fråga var de två potentaterna som porträtterades. Men i Lovisas måleri ändrar hon på vem och vad som får avbildas och på vems initiativ.  I hennes bilder möter vi sällan subjektets blick, det står vända med ryggen mot oss, döljer ansiktet bakom ett par boxningshandskar eller en dammvippa. Objektet och dess syfte stå i fokus.

 

Realism till eskapism

Tidigare i sitt konstnärskap fokuserade Lovisa mer vardagsrealism, ofta med inslag av kvinnors obetalda dubbelarbete. Vi kunde till exempel se en person som sitter försjunken i tvättstugan med den smått ikoniska Ikeakassen svept över huvudet eller en vissnande bukett som hukar sig över en byrå.

 

-Nu känner jag att jag vill lämna allt som har med vardagen att göra. Det har blivit att min bildvärld nu är tvärtom nästan. Det ska vara en flykt från det här vardagligt tråkiga. Det ska vara något större, något roligare, något glansigare. Det ska kännas lite lyxigt; LA, New York, drömmen liksom. Det är något med den estetiken, att jag vill ha starka färger som poppar, glansigt och speglingar. Jag gillar ju storstaden som miljö med tjejer som är lite glansiga. Det är mycket mode, ganska inspirerat av modebilder. Jag tycker om den miljön, street fashion, de är på väg ut i natten eller i stan på dagen. Jag är väldigt förtjust i den bakgrunden. Det känns som att allt är möjligt, det känns lite glammigt, att det lovar någonting.

Text: Mattias Backlund

 

Inställningar för cookies
Vår webbsida använder cookies för att hemsidan och våra tjänster ska fungera som de ska. Cookies hjälper oss att förbättra användarvänligheten för dig som besökare, och därför är vissa cookies nödvändiga för att webbsidan ska vara fullt fungerande. Nedan kan du läsa mer om våra cookies och vilka som är valbara.
Inställningar för samtycke
Inställningar för samtycke
Nödvändiga cookies
Dessa cookies används då våra besökare använder en funktion på vår webbplats och är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera fullt ut. Dessa cookies kan därför inte stängas av. Cookies används exempelvis då du fyller i ett formulär eller skapar ett konto och lagrar ingen personlig identifierbar information.
Prestanda cookies
Denna typ av cookie hjälper oss att följa antal besök på vår webbsida och hur våra användare hittade till oss. Vi använder cookies till att mäta och analysera för att exempelvis kunna förbättra användarvänligheten på vår webbplats. Vi kan med hjälp av våra insamlade cookies analysera hur användaren navigerar på webbplatsen, och ta bort irrelevanta sidor och information för att skapa ett så användbart material för våra kunder som möjligt. Den information som vi sparar är exempelvis vilka produktsidor som du besöker.
Marknadsföring
Dessa cookies används för att kunna analysera hur vi kan marknadsföra våra produkter och tjänster. Insamlingen av cookies kan exempelvis hjälpa oss att anpassa annonser till våra besökare baserat på dess tidigare användning av våra tjänster.