Marc Figueras – Whispering Thoughts, 7 - 22/11

På grund av det stora geografiska avståndet mellan mig och Marc Figueras så sker min intervju via mailkorrespondens. Att han bor och är verksam i Barcelona blir uppenbart när man ser hans måleri. Med stor skicklighet och utmärkt precision skildrar Marc Barcelonas gotiska kvarter och Gaudís modernistiska mästerverk i minutiös detalj. Känslan av spontanitet som genomsyrar Marcs bilder uppnår han genom att flitigt fotografera sin omgivning medan han vandrar genom staden. Bakom en målning ligger ofta hundratals fotografier, allt för att hitta rätt ögonblick. 

När insåg du att du ville bli konstnär?

Redan som barn fann jag min egen röst, först genom serietecknandet och senare genom måleriet. Det finns något väldigt mäktigt i att skapa något från en tom duk och se hur målningen växer fram, trots de inre konflikterna och de tekniska eller konceptuella utmaningarna som uppstår längs vägen. Ibland är det en utmattande kamp, men i slutändan leder det till ett resultat som överträffar den ursprungliga visionen. Det är det som berör mig och som jag vill fortsätta att uppleva.

Fanns det konstintresse i din familj när du växte upp?

Jag kommer från en familj med djupa rötter inom konsten. Min far och min farfar var operasångare vid Gran Teatre del Liceu i Barcelona. Även om min bror och jag valde måleriets väg, var det de som gav oss vår konstnärliga känslighet. De lärde oss vad det innebär att känna sin egen röst och uttrycka den genom skapandet.

Vilken utbildningsbakgrund har du?

Från börjar är jag självlärd. Min äldre bror hittade sin passion för måleriet redan som ung, och till en början följde jag i hans fotspår genom att imitera honom. Med tiden upplevde vi en slags symbiotisk utveckling, där vi experimenterade och sökte vår egen visuella identitet samtidigt som vi utforskade olika konstriktningar, innan vi fördjupade oss i abstraktionen.

När jag var arton år hade jag återvänt till det figurativa måleriet. Då kände jag att en examen var nödvändig för att etablera mig professionellt och få tillgång till gallerier, så jag tog min examen vid Llotja School of Arts and Crafts i Barcelona. Men när jag tog examen insåg jag att det som var viktigast var kvaliteten på mitt arbete, även om det största hindret för mig vid den tiden var min unga ålder.

Vilka är några av de viktigaste händelserna i din karriär hittills?

Min konstnärliga resa har formats av viktiga ögonblick, där var och ett har varit ett avgörande steg på vägen till där jag befinner mig idag.

Efter min tid på Llotja och några av mina första utställningar började jag samarbeta med Jordi Barnadas Gallery i Barcelona 2008. Då var jag den yngsta konstnären i deras stall, en utmärkelse jag fortfarande innehar 18 år senare.

Det samarbetet introducerade mig verkligen till gallerivärlden och blev en katalysator för min utveckling. Det banade väg för separatutställningar och grupputställningar i Taiwan, Singapore, Frankrike och Tyskland. I slutändan är min senaste utställning alltid den mest betydelsefulla för mig; den är det fönster som speglar min konstnärliga mognad.

Hur väljer du dina motiv?

Mina teman växer ofta fram undermedvetet. Jag ger mig ut och promenerar med kameran i handen och kan utan problem ta mer än 500 bilder. Om jag har tur kanske bara en enda av dem inspirerar mig till en målning. Att välja just den bilden är en intuitiv process som styrs av mitt sinnestillstånd, vilket alltid förenas med mitt personliga öga för komposition och stil.

Vad betyder Barcelona för dig?

Barcelona är min födelsestad. Att vandra genom stadens gator med kameran i handen och ta in dess former och färger – framför allt den fantastiska modernismen som staden präglas av – gör det möjligt för mig att ge mina verk landskap som är djupt laddade med symbolisk skönhet.

Varför är personerna i dina målningar ofta vända bort från betraktaren?

Jag dras till mystiken och anonymiteten hos mina gestalter, där kanske vem som helst kan känna igen sig själv. Genom att inte visa ansiktet tvingas betraktaren att interagera med målningen. Det är då ett introspektivt språk kan börja ta form, där man analyserar bilden och den atmosfär den förmedlar för att hitta sitt eget personliga svar.

Vad vill du förmedla med din konst?

Det är just denna introspektion hos betraktaren som jag vill väcka. Jag tycker om hur olika människor kan känna motstridiga känslor när de möter mina verk. Genom att dölja ansiktsuttrycken blir målningen en öppen yta för individuell tolkning. Ingenting är förutbestämt; allt vilar på betraktarens egna livserfarenheter och känslomässiga spektrum, vilket kan väcka glädje, sorg, melankoli, frid, ensamhet...

Är det något annat du vill tillägga?

Det är ett stort nöje att få presentera min senaste serie verk och bjuda in varje betraktare att knyta an till känslorna i sin egen erfarenhet. Jag vill också uttrycka min tacksamhet till Lars och Mattias på Galleri Backlund, vars stöd och engagemang har gjort denna utställning möjlig.